Idag är jag nog lika deprimerad som vädret är här i Skellefteå. Önskar att allt var som förut. Då bästa vännen bara bodde några meter från mig, då farfar alltid fanns vid farmors sida, då jag alltid var inräknad, då det var du och jag, vi, då jag inte kände mig ensamast i hela världen och jag längtar tillbaka till då jag inte ägnade hela dagar åt att tänka. Men som pumba säger : Lämna ditt bakomflutna före dig. Tacka vet jag lejonkungen. Godnatt